Neecay

Jag sitter här och surar över den här jävla världen och dess bekymmer.
Det är va världen är: bekymmer. Fan va jag hatar den här världen, inget gott kan komma från den alls. Livet är bara skit ,  vi har dumma ledare som styr den. Dagen då jorden går under kommer vara en härlig dag. Jag kommer att skratta samtidigt som jag brinner i jordens lågor när en metiorit eller nån jävla meteor regn faller över den här förbannade planeten. Jag hoppas bara det går fort. Och alla religösa idioter som tror att det är Gud som testar oss så kan jag säga: ÖPPNA ÖGONEN ERA FARBANNADE IDIOTER, DET FINNS IGEN GUD, HAR ALRDIG FUNNITS KOMMER ALDRIG ATT FINNAS. Det gör livet inte speciellt kul att leva. Jag kan förstå att över 1 million männsikor tar livet av sig varje år, för vem fan vill leva i den här uppknullade världen. Kalla mej emo kalla mej va fan du vill men jag är trött på den här världen och allt skit som finns på den. Det kanske kommer en stor storm som utplånar allt liv på jorden. Fan jag vill bara här ifrån, bort från den här världen och aldrig mer komma tillbax. Såklart finns det saker att leva för men det är inte mycke. Inte när ens förärldrar super ner sig och tycker så synd om sig själva, inte när en kompisar lämnar en ensam att sitta och sura och tänka på döden hela dagen. När livet blir blir bättre det är när man dör så är det bara.
Jaja man ska aldrig klaga om inte har sett hur andra har det.
Hare...

Jag är kär... Men inte i någon som existerar. Hon är med i ett tv-spel och i spelet blev hon behandlad så fel att jag grät hela natten, men själva frågan är kan jag bli kär i någon på riktigt?
Det tror jag, men det är inget som märks just nu... Varje gång jag tänker på henne så blir jag glad och lycklig om hur kul vi har det. Men jag vill uppleva det på riktigt. Jag är så upptagen med mina fantasier att jag glömmer bort tjejer och
relationer. För varje gång jag tänker på just det börjar jag tänka på allt det komplicerat med relationer. Bråk, tjavs och kanske t.o.m. slagsmål, så fort det händer så kopplar bort verkligheten och försvinner i mina egna tankar.
Så jag säger: finns det hopp för mig?
Det har blivit en hemsk vana som jag inte kan släppa, den har hållt på för länge, snart 5 år.
För jag har hatat verkligheten så länga att jag inte vill leva i den.
Men det är inte bara bråk och tjavs jag tänker på utan också om tjejen kommer att stå ut med mig. Det är inte en så svår fråga. Det är klart hon kommer att tröttna på mig och säga: för fan skaffa ett liv!
Och jag kommer bara falla djupare i fanatsierna, försvinna där och kommer aldrig tillbaka. Jag är rädd för ett riktigt förhållande, men om det nån gång i mitt liv händer så ska jag göra mitt bästa för att göra min tjej lycklig. Fast jag vet att det är det svåraste i världen.

Så länge det finns liv finns det hopp, bara håll dej vid liv.

Har klarat God of War 2 men är inte så hype som jag brukar när jag spelar bar spel. Spelet hade en speciell känsla som var jobbig, en känsla som beskrivs som: "nu har klarat det här jobbiga momentet, vad är nästa..."
Vilket är tråkigt, man ska tänka vad spännande som händer sen, men icke.
Jag var bara glad över att ha avklarat skiten och vill inte spela den igen. Men 1:an har jag klarat 5 gånger redan.
Men 2:an kommer jag ta det lite lugnare med. Det känns fel att tänka så men det e så jag känner. Många timmar har jag klagat och tjurat över att det e så jävla jobbigt utan att tänka på alla häftiga sekvenser och scener. Nu sitter man i rummet med morsan som tittar på tvn för att hennes inte funkar.  Jag blir bara ännu mer irriterad.

Jag kommer spela Gow2 i framtiden, men den framtiden är inte nu...

Rubriken får det att låta som ännu en familje problem men oroa er inte så är det inte.
Det handlar om ett spel. God of War 2 som jag köpte för ett tag sen. Spelet var kul i början med en collossus som
attackerade en med sina nävar, soldater som i desperat men misslyckat försök att stoppa en från att nå sitt mål.
Men efter när man hade kommit till en för att komma åt ödessystrarna så blev det alldeles för jobbigt. Det blev jobbigt hela tiden, bara massa pussel eller jobbiga fiender hela tiden. Jag menar det kan va jobbigt men inte hela tiden. Vad hända med allt slacktande och rum där man ska ofra spoldater till gudarna. Jag hoppas God of War 3 blir bättre och inte lika jobbigt som 2:an. Okej okej kalla mig patetisk nolla som inte klarar jobbiga spel men det e sån jag e och så kommer jag vara. God of War 2 är kul men jävligt jobbigt.