Neecay

vad kan jag säga jag e lat. Men jag ska sumera så mycke som det går ahem: jag har flyttat: bor i fisksätra, jag tycker fortfarande spel o anime tjejer snyggare än rikigta, har många spel ideer somn jag ännu inte framfört. Är lite lätt alkoliserad (kanske det du hoppades på att höra :P ) vet inte vad jag ska göra på denna jord. Men ändå det finns ju blogg så man kan dela med sig sin smärta med andra som oxå har smärta i sig. Det e väl därför bloggar finns?
jaja som sagt det finns mycket att nämna, så mycket jag inte vet var ja ska börja. Min lägenhet e fin o stor, precis så jag får plats hehe :P. Jag har det bra med kompisar, min granne awsome!!! Riktigt generös kille som jag borde lära mig ifrån en del. Jo för inte ätt så långt tag sen så sa min morsa till mig " du har inget att laga på" så jag slutade blogga litet tag, jag menar kan du inte klaga kan du inte blogga, inte sant. På sin höjd e jag samma snubbe som bloggade för några månader sen men som sagt ska försöka att inte klaga så mycket, ingen vill höra sådant (detta var sarkasm). Jag träffade min bästa kompis för några dar sedan och när vi stod vid perongen o väntade på tåget så sa ja till polarn "det var mycket bättre förr" o i detta fall varde sant, förut hade man kompisen 5 minuter från sitt hem, men nu 40. man kunde skratta o ha kul om ingenting. Nu mera e det bara alvar, va ska du jobba med? vad gör du nu för tiden? vad e meningen med livet? vem e du? vem e JAG? men spelen blir iaf bättre o bättre så maatch eez truu, o kanske en dag så kanske e det någon som vill lyssna på mina spel ideer o göra riktiga spel på dem. Men som det ser ut nu fr jag ha lite tålamod.  Oww well kanske en dag så kanske man tänker "va det värt att sitta o göra inget?" nä men min kreativa knista finns kvar, det vet jag så väl:). Skulle skriva en kraktär till en forum rollspel sida, gjorde en storypå 15 minuter, men det e just där det sitter, så länge jag hr ett syfte kan jag gå på vatten. Annars e det bara spela,sova äta and so forth. Ibland e det skönt att göra något. Speciellt om du inte har gjort något på 1,5 år :P

See ya around
Sorry det tog så lång tid till nästa inlägg

Dags att blogga lite! I mina tidigare bloggar (som du säkert skrattat åt) har jag tjatat över totlat betydelselösa saker som vilket t-spel som passar mig bäst, händelser och självklart bästsäljaren kärlek till dumma fantasigifurer.
Men va ja verkligen mår dåligt över ligger där någonstans. Lång djupt nere i mitt sinne i mitt översuprunistsika* halvmedvetande, som jag bara inte kan sätta kängan i. Det e väl det gamla vaniga, föräldrarna, barndomen, retad i skolan ,välj vilken som passar ens smak. Men ärligt talat så mår jag inte nått av det. Bara analys efter analys men finner inget. Jag menar har gått hem gråtandes från en bästis rollspel... men aldrig listat ut vad jag gråtit över. Det e förvirrande och jobbigt. Jag vill veta det så jag kan ta itu med det en gång för allla. Men å hitta det kommer inte bli lätt elr rättare sagt omöjligt. Så ja har skyllt på fantasi figurer, spel jag tog för personligt elr 18+ bilder jag fäst mig vid som en parasit i en fisk mun. Det börjar bli jobbigt, för ja vill verkligen titta på det och njuta, men i stället kommer den där obehagliga adrennalin rushen som får mig att ha ångest i dagar. Men det e min främsta och kanske bästa drog att fly detta helvete i kallar "verkligehet". Så nu måste jag ta meduciner som dödar sex-känslan, gör spriten mindre effektiv och får dagarna att gå slöööööt och derpimerande. Suck detta e både konstigt och oroväckande. Och det spelar ingen roll hur mycket jag spelar, de försvinner inte och kommer nog aldrig göra det. Så ska nog spela lite till :P För vad ja än gör, gör jag för mycket av...

Tack för att du läste
Hade!

*Detta ord finns inte va jag vet, de betyder inget de bara låter viktigt

Jag är bortskämd, fruktansvärt bortskämd. Men inte hemma. Nej hos mina kompisar, det har blivit en ful ovana. När jag väl är hos en kompis får jag allt möjligt av snax, god mat och kul umgäe. Visst det handlar inte om att ja inte uppskattar det, by all means det e fantastiskt. Men det är bara det att jag har inget att ge tillbaka. Kanske för att ingen är hos mig, lika bra det. Det ända kul jag har hos mig är mina spel. Men ändå, får man nått ska man ge nått tillbaka. Annars kommer väl de tröttna på mig. Sist när jag var hos min bästis hade jag mage att klaga på maten han gav mig, det var makaroner! See what i mean! Jag är bortskämd. Och när jag väl är hos min kära tjejkompis, ja va händer då...Jo jag förväntar mig mat på bordet, tar läsk utan att fråga. Det är oförskämt! Tur att jag iaf är trevlig för det mesta. När väl jag skaffar egen lägehet ska jag ha en stor fest där mina kompisar ska ha roligt och JAG ska fixa allting. De ska inte göra något. Jag är skyldig dem så mycket. Jag vet borde inte tänka så. Men jag har aldrig haft kontroll på mina känslor sen sex år tillbaka. Anyway jag har inget jag kan ge tillbaka, förutom mitt goda humör och trevliga beteende, men ja borde kunna ge mer.
Hoppas de inte tröttnar på mig.

Hade!

I mina tonår spenderade jag min tid i min egna fantasi värld. Där jag styrde och allt var som jag ville. Jag hade all makt, all kärlek
och allt jag kunde tänka mig till fullå. Men det var flera år sen. Nu mera har jag varit aktiv i verkligheten och lärt känna många männsikor. Men klassen som jag går i börjar bli jobbig. Bara massa elever (inte alla självklart) som jag stör mig på och rent utav hatar. Nu praktiserar jag och i början tyckte jag att det var skönt att komma ifrån lekstugan ett tag. Men där jag praktiserar är det värre. Ingen är särkilt intresserade av vad jag har att säga, de ignorerar mig. Och är helt i sina egna arbeten. Så jag tänkte tillbaka när jag kunde fantisera mig bort under matte lektionerna och stanna helnöjd hela timmen. Men nu mera känns det som att jag borde stannat kvar i världen för gott, aldrig vakna upp. Stanna i dvala eller koma för resten av livet... där jag slipper muppiga klasskamrater eller spydiga medarbetare. Förr var jag riktigt inne på att börja jobba,men nu är jag mer avskräckt än intresserad. Vill i så fall jobba isolerat, bort från alla människor. Ska nog lägga ner att skriva spel ideer, ingen är intresserad av dem ändå. Visst jag kan tycka för mycket synd om mig själv, men det får man väl göra någon gång i livet. Jag är så ensam om dagarna. Igår var jag hos farsan och packade lite för flytten hem till morsan. När jag väl var där söp jag mig riktigt full för att slippa känna av tvångtankarna, ensamheten och allt annat runt omkring. Det enda positiva just nu att jag kanske ska köpa en ny konsoll denna månad. Jag har förlorat så många bekanta i mina år. Det smärtar när jag skriver detta, nu kommer jag iaf ihåg varför jag hatar människor så mycke och bara vill döda dem så brutalt som möjligt. Jag pratar oftare med mig själv, för det känns som det är den enda som lyssnar. Så jag önskar att jag fick leva under andra världskriget och bli skjuten i huvet på stranden i Normande och dö.
För det verkar som en passande tid för mig, total misär var man än vänder, explotioner, maskingevärs ekon och gråtande människor. Antar att det enda som betyder något är när du går bort. Borde nog avrunda här...  ska nog se en film och försvinna in i overkligheten...

Hej då...

 

Sorry att jag inte skrivit på länge har haft annat för mig. Ovanför ytan är väl allt okej, jag går i högskolan, spelar och just idag fick jag en gasmask av min bästa kompis Joel som jag nu är evigt tacksam till. Jag borde skrivit mycket tidigare men nu är det på det har sättet. Jag i största allmänhet mår jag bra. Är du utråkad redan? Lugn bara här kommer misärena. Mitt mentala psyke håller på attf falla sönder totalt. Min ensamhet har blivit oroväckande jag drömmer hela tiden om mord,kärlek,skräck,blod och konstiga saker på samma gång. Jag finner mord av människor i tv-spelet som en livsnjutning och anser att de är det bästa i livet. Tack vara min enda tjekompis kille kan jag köra Manhunt 2 vart jag än går på min PSP. En perfekt start på dagen om ni frågar mig :). Vilket jag är evigt tacksam för också XD.
Ja just det har skaffat Manhunt2 till ps2 och jag kan säga att det var mer än jag hade förväntat. hur som helst. Mina fantasier dagligen handlar bara om mord och lämmläsning. Men låt inte de skrämma dig. Det handlar om att jag blir kidnappad av ett gäng och måste använda mina manhunt skills för att ta mig ur.Såklart blir det ett lyckligt slut. Ensamheten är jag just nu vill bli av med, men då menar jag inte ensamhet för att jag inte träffar kompisar, he tvärt om jag ser dem mer än vanligt. Det är kärlek, relation och flickvän. Jag vill verkligen ha någon vid min sida. Jag spelar LittleBIGPlanet och spelar som en Sackgril och låtsas att hon e min tjej och vi bygger våran värld tillsammans. Patetsikt? Hmm möjligt men det känns iaf bättre när jag spelar, Annars är det bara att mördbulta rioters i Condemned2. Just nu är min inlevelse i spel djupare än någonsin. Jag vill vara karaktärerna i spelet för jag vill inte vara migsjälv helt enkelt men jag har inget val:P.
Jag är väldigt självdömmande men vem e inte det? Jag knallar vidare, just nu hoppas jag att ett spel företag blir intresserade av mina spel ideér men det tvivlar jag på, i stort sätt är ingen intresserad av mina spel koncept iaf inte så mycket som jag hoppades på. Har funderat om att flytta hem till morsan permanent för att jag inte gillar att vara i "the house of pain" (farans hem) längre. Det kommer bli synd att inte få träffa sin farsa så ofta men det är oundvikligt i suppose...
Jahop ska nog gå och skjuta ihjäl lite mer folk i Max Payne så blir jag genast på gott humar :D

Hade så bra

Mycke har hänt, känns som det var år sen jag bloggade, sorry har varit utsliten,utskiten och uttröttad. Jag har börjat i en högskola där jag får uttrycka min kreativitet. Jag ser mina kompisar mindre än vanligt. Min gammel morfar har dött han blev 100,5 år vila i frid morfar :( (såg hans lik på begravingen :S). Jag borde göra mer nytta i livet känns som jag inte har gjort nått vettit vilket e en lögn. Jag mår toppen faktiskt (e du chockad?) jag har en massa nya klasskompisar, e lite av en charmig komiker i klassen faktiskt ;)
Ja har haft topen på min högskola! :D

Ja då var de goda nyheterna över, ska inte tortera dig mer har kommer de dåliga:
Att jag inte ser mina kompisar e inget nytt, tycker att jag borde ringa lite oftare... de riktigt dåliga e i hemmet.
Ja e 20 år nu och min farsa behadlar mig som jag fortf. vore 12. Det e inget nytt under skjolen i samhället. Min plan e att flytta hemifrån men ja får se hur det blir med det. Jag känner att jag börjar bli äldre, argumenterar, kommenterar och e mycket socialare än förut. Jag försöker få lite glädje med att titta på halvnakna anime tjejer på min fritid och tänker på hur jag älskar och underbart umgänge med dem XP. Men efter ett tag börjar jag önska om ett riktgt förhållande, blir ängslig och blir t.o.m. gråtfärdig som inte ens de roligaste snusk skämten kan tackla. Sitter och pumpar i mig kärleks låtar. Har snackat med migsjälv några gånger om hur folk jag känner pratar om hur ensamma de är eller varit, de tycker jag e ledasamt och visar empati för dem. Men när de börjar skrika o spotta på mig om hur jag kritserar deras intresse för mina tankar så bara SPYR de ut massa smarta emo argument och får mig känna mig som en stor dum ful kadaverknullare som inte har respect för något. Men de har i.a.f. HAFT underbara ektenskap, har kännt hur det e både skönt och göra ont. Men jag har aldrig i hela mtt liv kännt riktig kärlek till någon levande person. Jag har älskat fantasi figurer ur tv-spel, vilket bara get mig ett onödigt hat för ja... ALLT. Försökte bli lite av lite med en tjej i klassen men det blev förgäves tyvärr, hon ville inte ha stora dumma fula kadaverknullare som jag, utan snygga stiliga arbetare med 17 fickor och med 5 manliga verktyg i varje ficka, med en skäggstubb och framför allt jobbar o har de bra för sig. Så nu har jag fått nog, fått nog av allt, ska fortsätta älska mina fantasi figurer tills jag blir lika gammal som min gammel mormar. Visst det ger ingen fysisk njutning förutom hanttrallor. Men de får mig känna mig älskad. Så om ni nu tycker att jag e en tja stor dum ful kadaverknullare så får ni tycka det. Men själv tycker jag att e speciell på mitt sätt vilket gör mig till den jag är. Jag kommer förmodligen alrdig få känna riktig kärlek för så fort jag försöker så tar de alltid en snyggare stilgare smygbög med 13 verktig i ändtarmen, jaja sag kanske kommer med i guinnes rekordbok år 2088 där det står "Nico 100 årig oskuld, grattis nico, var också känd som den stora fula kadaverknullaren"


Hade bra!
o hoppas du läser Guinnes rekorddbok år 2088

Det finns saker jag älskar, älskar att prata om. Men problemet e ingen e intresserad av att höra på det. Många jag känner tycker kanske att jag e lite för insatt i mina intressen. Men jag kan inte. Min punkt med denna blogg är...
Ingen är intresserad av att höra på mina ideer elr tankar. Jo en del men inte så många som jag hoppades på. Så fort nån jag känner tar fram en ide elr tanke så måste jag blint lyssna på och vara intresserad. Men så fort jag tar upp nått e de inte särkilt intresserade, och så fort det verkar som jag inte lyssnar på dem så blir DOM sura. FA FAN BÖRJAR BLI TRÖTT PÅ DET. OM NI INTE GILLAR MINA TANKAR SÄG ÅT MIG ATT HÅLLA KÄFTEN DÅ... *harkel* måste be om ursäkt (igen) jag har inte sovit. Jag blir bara less på alla som blir sura på MIG för att jag inte är blint intresseard av deras jävla fantasier o tankar. hade skrivit en hel del om ett spel jag skulle vilja göra men igen jävel ville varken läsa skiten elr ens bry sig om att kolla nogrant på den. Och d e inte första gången det händer. Jag kanske ska bli stum och isolerad och låsa in mig i ett litet rum, sitta och prata med den enda som e intresserad av mina ideer o tankar: MIGSJÄLV!!!
Folk undrar ibland varför jag pratar med mig själv. Jo för att de verkar vara den enda vettiga personen ja kan snacka med. OCH KOM INTE O SÄG ATT JAG ALDRIG LYSSNAT PÅ ER, D E SKITSNACK. Oj måsta ta o sova lite, jag överreagerad lätt när jag e trött men det bara känns så.  Jag måste sitta och lyssna på alla andra "lysande o brillianta" ideer, men ingen kan inte ens LÅTSATS att de e intresserade.

Är trött på detta, ska nog bli erremit elr schizo

Hade så bra era smarta jävlar

Dags att blogga lite, var längesen. Hade tänkt ta upp lite saker ja sa i min videoblogg (är inte utlagd, den finns i min ps3:a :P). Jo det var så att så fort jag öppnar käften så får jag skit för det. Det hände när min halvsyrra skulle ha fest. Det var ett liten tjejträff jag tror de var bara 3 st hursomhelst så när jag väl gick ner dagen efter låg maten och allt framme i en enda röra. Jag ryckte bara på axlarna och ignorera allt mat. Jag gick till Kungenkurva o kolla på lite roliga saker och sedan gick hem. När jag kom in till köket så var maten fortfarande framme. Jag blev lite irriterad. jag beslutade mig för att ringa till farsan och rapotera allt (de e hans hus what can i say). han blev ursining och ringde till min halvsyrra. Jag satt på rummet och spelade som jag alltid gör. När jag väl gick ner så kom min halvsyrra med gråten i halsen och tackade mig för att jag hade tydligen förtstört hennes liv. Jag försökte hålla mig lugn men eftersom jag inte hade sovit på hela natten var mina nerver i obalans. Efter en regäl utskälning och många motsägningar gick mitt tålamod ut arslet på mig och jag belv ursiningt rasande. Jag skrek som aldrig för och skrek varför alla tar ut sina problem på mig och skyller på mig. Jag sprang upp på rummet och försökte lugna ner mig, jag var tvungen att prata med nån. Så jag ringde den jag kan lita på mest o som alltid lyssnar: min mamma. Jag grät i telefonen av både trötthet och ilska o sorg. Hon föreslog att jag åkte hem till henne, men efter ett uppmuntrande samtal från min pappa så stannade jag. Vi är sams nu o jag bad om ursäkt för att ja skrek. Men här kommer vad jag framför allt tog upp i min videoblogg. De e det att folk tar mig förgivet att jag ska förlåta dom, o så fort jag e ärlig så får ja bara skit för det sen. jag menar min tjej kompis fick mig känna mig nere när hon inte kontaktade mig att hon inte ville träffa mig.Och sen har hon inte ens mage att be om ursäkt. De e lågt. Men de mesta av mina kompisar bara förväntar sig att jag ska förlåta dom. Ska nog sluta göra det, ska kanske försöka vara ett komplett svin i stället för då får man iaf respekt på nått sätt. Är trött på att alla bara tar sin smärta på mig och bara skyller på mig utan ta ansvar för sina handligar. Ni kommer inte bli av med mig, bara så att ni vet. Men jag tror på karma och ser "behandla andra som du själv vill b,li behandlad" som mitt motto, men den fungerar inte särkilt bra. Så jag ska nog sluta förlåta folk.

Hade bra
Ta ansvar för dina handligar

Jag tog studenten för ett tag sen, sorry skulle skrivit tidigare men jag hade inte tillgång till internet. Hur som helst så var studenten rolig men det var varmt utomhus. Jag kom dit rätt så tidigt och fick kolla runt lite. När väl alla hade kommit var det dags för student fottom, ush jag såg hemsk ut he he. Det tog en stund innan vi gick ner till matsalen så vi tog vår tid att skriva våra hälsningar i varandras student mössor. Senare när vi gick ner till matsalen så var det en mycket god stämning
jag fick sitta med några kompisar som hade riktigt rolig humor. Så jag kan säga redan nu att studenten var en riktig succé
för alla. Maten serverades och det var första gången på 2 år som skolmaten var bra =P.
Nä där överdrev jag lite... Efter allt ätande så blev det lite show som lärarna hade kokat ihop, jag kan säga att det var inte det roligaste jag har sett men helt okej. Tja efter allt pratande och ätande så var det dags för utspringningen. Medans vi gick som en parad mot globens trappor så tänkte jag på allt jag kommer att sakna med att gå i gymnasiet. Som att gå till spel affären i globen centrum och att ta en burjare på donken när skolmaten är skit. Som en osocial person som jag är så var väl paraden en utmaning. Det var bara att bita ihop. Tja sen var det att hälsa på familjen och tacka alla, det som gjorde ont mest var att skiljas från min personliga hjälpare, en kvinna som hjälpt mig under nästan hela gymnasieåren. Det blev ett mycket rörande avslut må jag säga, för mig alltså. När jag väl kom hem var jag helt slut, måste varit värmeslag. Så blev det lite mat, nått som kallads "landgång" en jätte macka med massa smasken på. Sen kom kompisarna över och vi satt i min soffa och spelade och snackade. Efter kalaset och när väl alla hade åkt hem så skulle jag följa med min kompis till hans nya hem i Husby. Det var riktigt intressant att vara där, så otroligt lugn stämning.
Vi satt och lyssnade på gammal techno som han hade på band och åt lite snax. Det var kul att omgås med sin kompis.
Samt också var vi glada eftersom innan min studentdag så skulle vi slänga deras skräp i soprummet... i mitt hus, för de fick inte slänga skräpet i deras. Dont ask me, det är en lång historia.
Senare när jag kom hem så satte jag mig framför datorn och spelade lite Warhammer 40.000: Soulstorm (riktigt bra spel) och tänkte på allt som hänt idag. När jag väl skulle gå och lägga mig så kom vissenheten tillbaka igen. Jag tänkte på att alla kompisar från gymnasiet är i prinsip borta och mina ända kompisar som jag känner bor så långt borta. Och sen den enda tjej kompisen som jag haft vill inte prata med mig längre så jag blev ledsen och började gråta, just för att jag kände mig ensam och värdelös, jag har alltid haft väldigt dåligt självförtroende. aja all good things come to an end som sakt.

hade bra

Jag är snart 20 och det känns som jag inte har gjort nått vettit med mitt liv alls. Har bara spelat och spelat och spelat.
Men kan man klandra mig? Nej för tv-spel e det enda jag e bra på. Om jag hade spenderat lika mycke tid på allt viktigt i mitt liv som jag gör på spel så hade jag varit Gud vid det här laget. Tv-spel e det enda jag snackar om för det är det enda jag är riktigt duktig på. Jag menar jag gör bara mina kompisar förbannade lika så mina syskon och föräldrar. Jag kan inte vara på ett lan, fest elr rollspell utan att göra någon förbannad, ledsen elr bara irriterad. Så jag har parkerat mig själv framför tv: eller pc-skärmen och stannat där, för när jag är där så gör jag ingen irriterad. Har spelat väldigt mycke pc-spel på sistånde och det känns bra. För jag det är det ända jag gör rätt. Jag funderar på att lägga ner den här bloggen, för det verkar som inte så många är särkilt intresserade längre att läsa för: som jag sa, jag snackar bara om spel när jag inte mår dåligt. Just nu är mitt självförtroende helt nere, jag känner mig bara häftig när jag spelar tv elr data spel. För inget annat hjälper. Tar snart studenten men enligt mej e det inget speciellt som allt annat i mitt liv. Jaja ska nog spela lite Call of Duty 4 och känna mig som en man när jag skjuter ryssar med maskingeväret.

Hade Bra

Heter min nya dator. Jag tyckte namnet verkade massivt och det är precis vad min dator är. Köpte en ny dator för jag har länge längtat efter en speldator. Så nu kan jag njuta av nästan alla spel jag har längtat efter som Black & White 2, Bioshock och Half-Life 2. Har en massa nya spel och njuter av att kunna ha en snabb dator efter att ha haft en halvdatinsk men ändå okej bärbar i 3 år.  Black & White 2 var roligast eftersom jag spelat det förut på en kompis dator. Spelet kunde sättas på full upplösning.Och jag har länge velat spela det på grund av hur spelet är uppbyggt.  Man spelar en Gud som ska styra över ett folkslag, så kan man bygga hus och utföra mirakel och mycket annat. Efter spelandet så testade jag Bioshock och det var helt underbart. Precis vad jag hade förväntat mig, atmosväriskt, spännande och coolt. Att springa runt i Rapture skändes som hemma för mig, isolerat, krafter, vapen och psykfall som springer omkring och dödar allt de ser. Jag sa till mig själv: "Jag är hemma". Så nu sitter jag med 8 spel redan till datorn och mer kommer. Måste skaffa The Orange Box och Crysis. Nog om det... Ska gå över till PS3. Köpte Condemned 2 till ps3 efter att ha haft en liten tanke att ha en skräckspel. C2 var otroligt rysande men ändå kul. Spelade en massa banor (ska inte spoila nått) med slagsmål, blod och skräck. Helt och hållet perfekt. Men nu till det du nog vill höra som mest:
"dåliga nyheter" he he. Ja kan inte säga att det är så mycke dåligt, bara det vanliga... Jo just det! Det var ett tag sen jag var på rollspel, det saknar jag. Men jag antar att dom har tröttnat på mig eftersom jag varit emo de två senaste gångerna jag vart där så jag får skylla mig själv. Och det är jag ledsen över.  Det var väl dom dåligaste nyheterna. Just nu sitter jag och spelar Warhammer 40.000: Dawn of War. Jag spelar mest som rasen Chaos eftersom jag tycker dom är coolast. Jaja får väl avrunda här, vi syns.

Hej då

I 6 långa år har jag trot att jag har älskat något. Jag har brytt mig om det mer än folk omkring mig. Kanske för jag var retad som barn som alla andra är så jag fann bilderna som jag tittade på var min frihet. När det igentligen var mitt fängelse. Jag har spelat ett spel och trott att hon i spelet var allt för mig. Men det var såklart fel. Hon fanns aldrig så hur skulle hon kunna var allt för mig? Nu har jag insett att de inte finns, har aldrig gjort och kommer aldrig heller att göra. Så nu känns alltting bra för tillfället. Min 20 års kris är över och det är skönt. Nu ska jag sikta in mig på saker som kan ge mig nått tillbaka. Jag vill också be om ursäkt om nått i den tidigare blogg var ofredande. Dom bilderna jag såg på trodde jag att jag kunde må bra av... Nej dom har bara gett mig smärta och lidande. Det var bara en illusion som jag hade gett mig själv. Jag känner mig redan starkare. Och dessutom så kommer min nya stationära dator snart hoppas jag. Så du som läser detta hoppas du inte gör samma misstag som jag och lever ditt liv fullt ut :)
Näpp nu ska jag nog spela lite KillZone.

Hade så bra :D

Hoppas du är redo för en riktig snyft blogg, för jag tänker ta i så jag spricker. Idag kände jag mig så sänkt. På grund av att jag känner mig så ensam. Jag har varit förälskad i nått som inte kunna ge mig nått. När man är kär i nån på riktigt så får man nått tillbaka och man delar positiv och negativ energi tillsammans. Men när man är som jag så delar man inte energi med nån. Man bara ger energi och får inget tillbaka. Tillslut så bryter man ihop. Och det gjorde jag idag. Allt började med att jag såg adult fanart på den jag så kallad "älskar" och sedan gick allt åt helvete som det har gjort i 5 år nu... Jag klagar inte över mitt liv nej det är underbart, bara mitt kärleksliv. Jag har aldrig haft nått. Aldrig nånsin i mitt liv och jag är snart 20. Allt känns tomt och visset. Jag har levt i en dröm i snart 6 år som jag trott kunde ge mig nått. Men det har inte gett mej något annat än smärta, sorg och hat. Jag har slösat så mycke energi så nu har jag nästan igen kvar... Det värsta är att om jag nu skulle ha den gudomliga turen att hitta nån så skulle jag inte kunna älska henne fullt ut för att jag har slösat bort det på nått som aldrig funnits. Så jag kan bara låtsats att älska henne och det skulle förstöra oss båda. Jag frågade tidigare i min blogg om det finns hopp för mig och nu vet jag svaret...
Det finns inget hopp för mig. Det är försent och nu är jag fast i denna onda cirkel tills jag dör. Jag var på rollspel idag och det kändes jätte skönt att få träffa sina kompisar igen. Men under rollspelet så började jag tänka på alla bilder jag sett och tänkte hur pass patetisk jag är. Jag var tvungen att gå där ifrån så fort jag fick chansen. Jag grät på vägen hem i regnet. Jag mår så dåligt. Denna mening repeteras om och om igen i mitt huvud: "Snälla låt mig bara få dö...".
Så att jag blir fri från detta helvete. Om det inte vore för min älskade familj och vänner hade jag tagit livet av mig för länge sen. Och nu sitter jag här med gråten i halsen och har absolut ingen själkänsla kvar. Det känns också att min familj och mina vänner inte visar så stort intresse för det jag har att komma med, och det förstår jag... För jag har inget intressant i mitt liv. Bara spel jag kan inget annat. Så fort jag börjar prata om spel så känns det som det är det enda jag kan. Mitt kärleks liv finns inte, det har aldrig funnits och som det ser ut nu så kommer jag nog aldrig få uppleva det. På rollspelet höll jag på att bryta ihop men jag höll tillbaka tårana för inte skämma ut mig. Jag gråter medans jag skriver detta. För just nu har jag ingen kärlek kvar i mitt liv bara sorg, hat och ingen självförtroende...
jag känner inte äns igen mej själv längre. Jag spelar våldsamma spel och gappskrattar när jag dödar folk. Jag är inte sånn jag är en snäll person. Så nu känns allt bara visset. Hoppas jag kommer över detta så fort som möjligt.
Jag känner mig så värdelös

Hej då...

Den 14 januari (alltså Alla Hjärtans Dag) så hände nått fantastisk, nått som inte hänt på 12 långa år...
Jag kysste en tjej ,jag vet det var helt ofattbart. Det kanske låter som jag har hittat en kärlek, nej så är det inte. Kyssen var varken personlig eller kärleksfull. Det var bara två tjejer som gjorde en Alla Hjärtans Dag tävling men ändå det var underbart. Och det var då det slog mig! Jag hade inte mått dåligt av allt jag prata om innan (tjejen i spelet och sånt) jag mådde dåligt på grund av en sak: jag är ensam. Det är inte förns nu jag har insett det, jag kom på vad jag hade glömt sen långt tillbaka. Ömhet från nån som finns på riktigt, levande kärlek även så kallad "Riktig Kärlek". Tjejen som jag kysste har säkert glömt bort mig och det gör inget för tror inte jag har en chans ändå men here is the robb: jag var varken nervös eller spänd, jag t.o.m. tog handen på hennes rygg. Jag som alltid varit så nervös och rädd för sånt kysste henne som vi hade varit ihop i flera år. Det känns skönt att ångesten har släppt lite. Allt jag har mått dåligt över innan var bara en sköld för det jag igentligen mådde dåligt över. Och nu har jag vaknat ur min dvala och kan gå vidare med mitt liv. Så nu ska jag nog försöka intressera mig av riktiga tjejer i stället :P. Det kommer bli svårt men livet är fullt av utmaningar. Har ingen lust att va ensam längre.
Vad jag menar med ensam är att jag ser knappt mina vänner, det var därför jag var ledsen över rollspelet för typ det är det bästa hittils förutom att träffa min bästa kompis Joel som jag heller aldrig ser så ofta. Jaja nu har en ny tid börjat och jag ska njuta av det så länge som möjligt.

Hade bra!

Den här helgen har varit den bästa hittils, det började med att en mycket god och enda tjejkompis till mig ville rollspela på fredan. Sence jag skulle köpa Devil May Cry 4 samma dag så var jag lite skeptisk och ville inte. Men hon övertalade mig. Jag kom hem till hennes hem och vi började snacka Turok med en annan kompis och vi hade en trevlig pratstund om att mörda folk med kniv och att slackta dinosaurier och manliga skämt. Sen kom spelmästaren och rollspelet kunde börja. Från första början var jag en riktigt as som bara brydde sig om sina egna dumma värdelösa problem. Det kanske låter som jag har dåligt självförtroende och det har jag...ibland. Hursomhelst jag var deppig för jag inte fick spela DMC4 och var inte alls inne i spelet. Jag tjatade bara om att jag min karaktär skulle dö och var riktigt irriterande eller kul jag vet inte. Senare samma kväll var jag mer inne i spelet men då hade spelmästaren blivit för trött för att fortsätta så där slutade rollspelkvällen. Jag var inte speciellt intresserad av rollspelet men jag ville umgås med folk och rollspel är typ det ända socialla i mitt liv. Så helgen började kanske inte så bra men jaja det var ju mitt fel ändå. Men senare så bet karma mej i röven för när jag väl kom hem fick jag ont i magen, spy kramper och insomnia. Hela natten låg jag och vände och vred på mig. Tidigt på morgonen åkte jag tillbax till min farsa med mitt efterlängtade spel. Jag kom hem och sov en stund, det var underbart. När jag väl vaknade så åt jag en bit mat och sen så kunde jag spela spelet som jag hade väntat på i 3 år. Början av spelet var ascoolt när man fick vara Nero som slogs mot Dante. Att spela med Nero var intressant, hans Devil Bringer var helt och hållet underbar så jag hade jätte kul, senare i spelet fick jag spela som Dante och jag spelade som en galning för hans kontroll var helt perfekt. Tyvärr så orkar jag inte snacka mer om spelet men jag säger att DMC4 var värd väntan. På söndan så var det en ny begynelse i mitt liv, jag och min syster åkte till Heron City fär att skaffa ett SATS kort för att börja träna. Träningen gick suveränt med min syster till hjälp, hon var den bästa instruktören jag haft hittils. Träningen var kul och intressant, jag brukar oftast bli utråkad av träning men nu var det annorlunda. Så helgen var underbar förutom fredags natten men det är sånt som händer när du äter skitmat och uppskattar inte kompisarnas närvaro.

J00 då och DMC4 är bäst i universum!

Snart är mitt drömspel här och det känns skönt. Äntligen efter 3 års väntan är äntligen Devil May Cry 4 snart i mina händer. Jag bokade spelet och kom på att jag skulle boka den så kallade Collectors Edition som verkade vara ett måste för DMC-fans. Jag blev speciellt intresserad när jag fick höra att det kom extra matrial till CE som bakom-spelet, anime,atrbook etc. Men efter ett en liten research på internet fick jag se en STOR besvikelse. Tydligen ska vi i Europa få med bara en artbook. Och jag tycker inte om att klaga men nu måste jag få något ut ur mina lungor.
Det här gav tillbaka mitt hat till det strörsta skitlandet i hela världen: USA. Dom ska få allting och vi i europa får bara en en hink med skit och Japan tror att vi är nöjda. JAG ÄR RASANDE! Okej USA kanske är stormakt med det spelar ingen roll vad är skillnaden. Jo för om dom latta Capcom orkar inte översätta Bonus grejerna till alla 7 miljader språk vi har i europa. Men va fan allt ska vara emot en. Jag är jätte glad att få spelet med men när jag väl köpte God of War 2 så fick jag en bonus DVD som var översatt och klar. Sony Santa Monica är nog det ända jag gillar med USA, för från dom vet man att man får kvalité medans Crapcom ska bara ge USA allt det goda medan vi får nöja oss med liten artbook att titta på när vi typ sitter och skiter. Jag hatar USA för att dom får alltid allt det bästa. Men man ska inte klaga...JO DET SKA MAN JAG ÄR SUR! Men det finns inget att göra åt. Bara på att hoppas att när väl God of War 3 kommer att SSM ger Europa samma bonus DVD som US. Ja, jag kanske tar i och är kanske lite bortskämd för det är spelet jag är ute efter igentligen inte extra matrialet. Men när man väl ser vad vi får och DOM får så blir man upprörd. Iförsej jag hade redan förlorat mina förhoppningar för Crapcom när dom DMC4 blev multi-platform.  Hur-som-helst jag ska ta det lugnt och inte bli sur i onödan men när det gäller mitt favvo spel så blir jag lite sur. Aja jag sluta här för du har väl redan tröttnat på att läsa allt detta.

Hare bra och fan ta USA!

Livet består bara av smärta o sorg. Det är ett faktum. Inget annat än smärta.
Jag gick och tok handlade idag, njöt av att äntilgen ha pengar att köpa det jag ville. Det var underbart att få känna så. Men det fick inte vara länge för jag köpte en serietidning som jag hade haft ögonen på länge bland andra skaker. Men när jag väl kom hem och började läsa den så blev jag så förtvivlad. Min absoluta favorit hjälte-karaktär hade förlortat allt han älskade och var nere i botten. Hans fru, hans barn, hans vänner. Jag vet inte varför jag tar det så personligt, kanske för att han var min största hjälte när jag var liten och att se honom sådär var fruktansvärt. Jag var tvungen att komma på andra tankar så jag gick ut ur rummet... och vad får jag se där. MIn syster sitter i en stol helt förtvivlad och ledsen. Så får jag bara ta mer av andras smärta. Efter ha försökt att stötta min syster gick jag in på rummet igen. Huvudet snurrade, jag hade gråten i halsen och jag mådde så dåligt. Jag bestämde mig för att spela tv-spel det brukar jag må bättre av. Men när jag väl började spela kom allt tillbaka och jag började gråta. I spelet höll jag en tungt maskingevär. Jag tryckte igång slow-motion funktionen för att försöka få en härligare känsla men icke, för när jag väl rattade ner fienderna så skrek jag och grät om min hjälte och min syster. Jag njöt av att brutalt mejja ner mina motståndare
 och skrika ut mina sorger.  Du kanske tycker att jag e patetisk men jag kan inte hjälpa det, det bara blir värre och värre. Just nu känns allt hopplöst, jag kan inte hjälpa nån , kan inte säga nått vettit. Inte nog med det utan den jag älskar som mest (som jag har pratat om tidigare) hade också ett hemskt liv. Men jag grät aldrig när jag väl läste det.  Kanske för att jag var hos min bästa och enda  tjejkompis och jag ville inte väcka henne och skämma ut mig. Men de är en helt annan historia. Alla jag älskar och bryr mig om ska alltid ha det så svårt. Medans jag sitter här  och försöker att hålla tillbaka tårarna. Allt är hopplöst,  varför ska alla snälla och välsingade personer få det så jobbigt? Varför? Finns det ingen lycka kvar eller? Jag hoppas att allt löser sig tillslut, för annars finns det inget kvar att leva för längre...

Hade bra!

Jag skulle jag bara vilja säga detta. Men enligt mej är lycka bara en illusion. Jag menar när du väl får lycka så direkt så bara efter ett tag är man ledsen och sur igen.  Själv så fick jag känna lycka för första gången på länge för ett par dar sen... men dirket bara efter ett kort tag så blir jag ledsen igen. Jag kanske tar ut skiten i förskott men...
Äh vad som än händer så blir man bara ledsen igen.  Så enligt mej finns bara lycka på film, det är bara en illusion. För om man tar en titt på världen så finns det mer sorg än lycka och du vet att jag har rätt.. Okej kalla mej idiot elr emo men det är bara så det känns. Det är därför jag älskar julen. Den påminner om lycka från bardomen och jag hoppas att det fortsätter så. Har idag köpt julklappar till mina släktingar och det känns bra. För att ge saker till folk är jag dålig på, speciellt bra saker. För det mesta gör jag folk irriterad. Men inte bara irritation, jag överreagerar för det mesta. Ibland så gör jag folk glada. Men jaja att det går dåligt i livet är naturligt men när jag ser på alla jag känner och folk omkring mig... så ser jag mer sorg än lycka.

God Jul och Gott Nytt År :D

Mitt missbruk med tv-spel fortsätter. I helgen har jag spelat sönder mig själv nästan fullständigt. Jag fick lite mystiska pengar på banken och efter att ha kollat på klipp från spelet Manhunt. Så jag köpte det. När jag väl kom hem så började jag spela. Jag ska försöka vara så kortfattad som möjligt. Spelet var kul. Så då var det klart! Nä inte så kortfattad. Jo i spelet skulle man överleva genom att döda psychopater med masker. I början gick det alltid åt rumpsvängen hela tiden eftersom jag inte fick in "stealth" morden så bra. Men senare blev det riktigt kul och spännande. Jag älskade det. Senare fick jag pengar igen, så jag gick och köpte Assassins Creed. Och det var ännu roligare, jag har är en stor fan av Prince of Persia och det här spelet var i likelse till det förutom att det var mycke mer verklighetstroget (?). Jag hoppade runt i städer och lönnmördade folk. Spelet var väldigt intressant att spela, men jag kan redan säga att det fanns vissa moment som var jobbiga. Som när man blev upptäckt och blev jagad av fem millioner korsriddare och vakter. Men man fick undanfly dem med hjälp av hus taken. Vad jag tyckte var konstigt var att om man väl skulle vara en så kallad "skilled assassin" varför kunde då var ända jävla vakt göra samma moves som jag kunde. Jag menar de var riktigt skickliga på att hoppa på hustaken också. jag hade hoppats på lite klantiga vakter och mycke fummel men jag antar att spelet skulle bli för enkelt då. Nåja jag spelade dag ut och dag in och blev väldigt trött. Jag kompenserade lite med Manhunt men efter ett tag i spelet gick det över till third person shooter så stealth dödandet ja... dog senare i spelet så jag fortsatte spela AC. jaja nu börjar det bli för mycket text så jag slutar nog här.

Hare bra. Safety and Peace.

Den här helgen har varit väldigt spännande men den började rätt dåligt. I fredas så bestämde jag mig att vara hos morsan för jag orkade inte åka 500 mil för att komma hem till farsan, hursomhelst jag gick och la mig typ vid 0.00 tiden och kunde inte sova på nästan hela natten. Jag var sur för jag både skulle åke tillbaka till farsan tidigt på morgonen och sen skulle jag träffa en kompis jag inte träffat sen i somras. Men jag somnade tillslut vid 07.57 och gick upp vid 09.56. Jag åkte til hem till farsan och vi kunde gå och klippa oss (det var därför jag åkte). Efter klippnignen så gick jag lite på stan en snabbis, mycke i spel-affärer. Just det jag vill bara lägga till att i spel affären såg jag två platt tv apparater som visade spel trailers. Vid sidan av den ena tv:n var en PS3 uppsatt på väggen. Det lilla irriternade var att de visade PS2 spel på tvn! Det var skit jobbigt och såklart på den ena tv:n var en fin upplöst Xbox 360 spel som loopade så himla stolt. Jag sa bara till mig själv att alla bara hatar PS3. Idioter!
Nåja var var jag... just det jag åkte till Mörby C och vänatde på min kompis att möta mig. Jag gick upp till Åhlens och kollade på eh... data spel(?) och satt och tänkte på mitt skräckspel. Jaja jag gick ner igen och satt mig ner och väntade. Jag såg min kompis gå förbi mig och jag tänkte göra en liten Assassins Creed skämt att gå nära honom och stabba honom med mina nycklar. Det var kul tills han såg mig. Men det gjorde inget för vi fick chuss från hans farsa hem till honom. Efter en lite runtur i deras lägenhet så gick vi in i hans rum och började spela. Vi började med att spela Halo 3 och jag kan redan säga att det var inte vad jag hoppades på. Campaign two player co-op var väl okej men det var samma skitspel som jag spelade på en Silja Serenade på en hyrd Xbox. Själv tycker jag inte om Xbox alls, för mig är det bara oj-jag-kommer-från-micro$ft-snälla-köp-mig-så-de-kan-käna-pengar maskin så jag hatar den. Men jag kan säga att multiplayern var helt okej, speciellt "Forge", för man kunde vara en liten bollsak som flög runt i luften som kunde skapa allt på en som fanns att välja på en lista. Det smärtar mig verkligen att säga att det var väl kul. Men efter det så fick jag prova Assassins Creed och det var vad jag hoppades på, en assassin, free running, bra inlevelse och svärd. jag fick chuss hem vilket jag inte räknade med men det var verkligen snällt av hans morsa.
Nästa dag var en historik dag. Min farsa fick ideen att vi skulle pröva att övningsköra. Så vi åkte till en parkering och jag satte mig i förarsätet och lektionen kunde börja. Jag fick koll på dragningsläget rätt fort men jag hade ett litet problem med att bromsa. Men jag kan säga att trots att jag var väldigt nervös så var det väldigt kul. Att växla var väl enkelt om man kör långsamt. Jag fick in svängarna rätt bra och min farsa blev inte arg. Och jag hoppas på att jag
kör ofta så jag lär mig ordentligt.
Aja jag får sluta här för nästan ingen orkar läsa klart mina bloggar för de är så onödigt långa men det är så jag är så hare bra och Halo 3 är inte världens bästa spel.
Köra bil är kul!