Konstant Fruktan
En morgon vaknade jag av att rummet var iskallt och jag hade gott och lagt mig sent som 06.34. Jag låg ett tag i sängen och frös men efter att tag så gick jag upp. Skakande av kyla gick jag in i dushen för att värma upp mig.
När jag så var uppvärmd så gick jag upp och tryckte igång en film. Jag såg på "Nakna pistolen", jag behövde skratta.
Jag såg på tre komedier i rad. Samtidigt som jag såg på dessa filmer så snörvlade jag och snorade på grund av min förkylning,men jag skrattade i alla fall. Efter det så såg jag på en actionkomedi, "Dödligt Vapen 4". När jag satt och tittade på så kom mina hemska tankar fram. Jag kom och tänka på en man som skrämmer mig. En galning, en utnyttjare... ett monster.
Så jag letade upp min mammas fotto album och tog alla bilder på honom och slängde dem i soptunnan. När jag såg på bilderna så bränndes hans ansikte fast i mitt huvud. Jag kunde inte sluta tänka på honom. Det var hemskt.
Så jag började tänka på extrema situationer och hemska händelser. Jag mådde så dåligt. Mitt huvud snurrade, min näsa rann och tårarna kom. När fimen var slut så tänkte jag på allt han gjort och det fick mig bli ännu räddare.
När han misshandlade min mamma och förföljde min syster. Mitt hjärta bultade snabbare, jag frös av rädsla.
Jag ville bara här ifrån. Ifrån den här skit-världen och alla dess bekymmer. Sen gick rädslan över till hat. Så jag började tänka ännu hemskare tankar. På hur jag skulle döda honom. En tanke var skjuta honom men när jag bytte film till "Kill Bill 1" började tänka att ha ihjäl honom med en katana och se blodet flyga. Jag grät, kröp men ner i min fotölj av rädsla och hat. Mina tankar strömmade genom mitt huvud, jag kunde inte tänka klart. Jag var trött och sjuk. Inte bara trött för att jag inte hade sovit ordentligt, utan trött på att behöva leva i fruktan av att en främling kommer att knacka på dörren, fruktan att bli förföljd... fruktan att bli misshanldad eller mördad. Det gör ont att skriva det här. Så jag hoppas om du skulle läsa det här och om du inte lever i fruktan, så var glad över livet du har. Du är den lyckligaste i världen.
Jag hoppas det här slutar lyckligt och att ingen skadas psykist eller fysikt. Men vad jag har sätt och hört så tvivlar jag på det. Jag vill inte leva i fruktan och hat, jag vill leva lyckligt. Hoppas mitt liv blir bättre.
Detta blir min första blodseriösa blogg någonsin.
Lev lyckligt...
När jag så var uppvärmd så gick jag upp och tryckte igång en film. Jag såg på "Nakna pistolen", jag behövde skratta.
Jag såg på tre komedier i rad. Samtidigt som jag såg på dessa filmer så snörvlade jag och snorade på grund av min förkylning,men jag skrattade i alla fall. Efter det så såg jag på en actionkomedi, "Dödligt Vapen 4". När jag satt och tittade på så kom mina hemska tankar fram. Jag kom och tänka på en man som skrämmer mig. En galning, en utnyttjare... ett monster.
Så jag letade upp min mammas fotto album och tog alla bilder på honom och slängde dem i soptunnan. När jag såg på bilderna så bränndes hans ansikte fast i mitt huvud. Jag kunde inte sluta tänka på honom. Det var hemskt.
Så jag började tänka på extrema situationer och hemska händelser. Jag mådde så dåligt. Mitt huvud snurrade, min näsa rann och tårarna kom. När fimen var slut så tänkte jag på allt han gjort och det fick mig bli ännu räddare.
När han misshandlade min mamma och förföljde min syster. Mitt hjärta bultade snabbare, jag frös av rädsla.
Jag ville bara här ifrån. Ifrån den här skit-världen och alla dess bekymmer. Sen gick rädslan över till hat. Så jag började tänka ännu hemskare tankar. På hur jag skulle döda honom. En tanke var skjuta honom men när jag bytte film till "Kill Bill 1" började tänka att ha ihjäl honom med en katana och se blodet flyga. Jag grät, kröp men ner i min fotölj av rädsla och hat. Mina tankar strömmade genom mitt huvud, jag kunde inte tänka klart. Jag var trött och sjuk. Inte bara trött för att jag inte hade sovit ordentligt, utan trött på att behöva leva i fruktan av att en främling kommer att knacka på dörren, fruktan att bli förföljd... fruktan att bli misshanldad eller mördad. Det gör ont att skriva det här. Så jag hoppas om du skulle läsa det här och om du inte lever i fruktan, så var glad över livet du har. Du är den lyckligaste i världen.
Jag hoppas det här slutar lyckligt och att ingen skadas psykist eller fysikt. Men vad jag har sätt och hört så tvivlar jag på det. Jag vill inte leva i fruktan och hat, jag vill leva lyckligt. Hoppas mitt liv blir bättre.
Detta blir min första blodseriösa blogg någonsin.
Lev lyckligt...
