Intresse på hög nivå
Det finns saker jag älskar, älskar att prata om. Men problemet e ingen e intresserad av att höra på det. Många jag känner tycker kanske att jag e lite för insatt i mina intressen. Men jag kan inte. Min punkt med denna blogg är...
Ingen är intresserad av att höra på mina ideer elr tankar. Jo en del men inte så många som jag hoppades på. Så fort nån jag känner tar fram en ide elr tanke så måste jag blint lyssna på och vara intresserad. Men så fort jag tar upp nått e de inte särkilt intresserade, och så fort det verkar som jag inte lyssnar på dem så blir DOM sura. FA FAN BÖRJAR BLI TRÖTT PÅ DET. OM NI INTE GILLAR MINA TANKAR SÄG ÅT MIG ATT HÅLLA KÄFTEN DÅ... *harkel* måste be om ursäkt (igen) jag har inte sovit. Jag blir bara less på alla som blir sura på MIG för att jag inte är blint intresseard av deras jävla fantasier o tankar. hade skrivit en hel del om ett spel jag skulle vilja göra men igen jävel ville varken läsa skiten elr ens bry sig om att kolla nogrant på den. Och d e inte första gången det händer. Jag kanske ska bli stum och isolerad och låsa in mig i ett litet rum, sitta och prata med den enda som e intresserad av mina ideer o tankar: MIGSJÄLV!!!
Folk undrar ibland varför jag pratar med mig själv. Jo för att de verkar vara den enda vettiga personen ja kan snacka med. OCH KOM INTE O SÄG ATT JAG ALDRIG LYSSNAT PÅ ER, D E SKITSNACK. Oj måsta ta o sova lite, jag överreagerad lätt när jag e trött men det bara känns så. Jag måste sitta och lyssna på alla andra "lysande o brillianta" ideer, men ingen kan inte ens LÅTSATS att de e intresserade.
Är trött på detta, ska nog bli erremit elr schizo
Hade så bra era smarta jävlar
Ingen är intresserad av att höra på mina ideer elr tankar. Jo en del men inte så många som jag hoppades på. Så fort nån jag känner tar fram en ide elr tanke så måste jag blint lyssna på och vara intresserad. Men så fort jag tar upp nått e de inte särkilt intresserade, och så fort det verkar som jag inte lyssnar på dem så blir DOM sura. FA FAN BÖRJAR BLI TRÖTT PÅ DET. OM NI INTE GILLAR MINA TANKAR SÄG ÅT MIG ATT HÅLLA KÄFTEN DÅ... *harkel* måste be om ursäkt (igen) jag har inte sovit. Jag blir bara less på alla som blir sura på MIG för att jag inte är blint intresseard av deras jävla fantasier o tankar. hade skrivit en hel del om ett spel jag skulle vilja göra men igen jävel ville varken läsa skiten elr ens bry sig om att kolla nogrant på den. Och d e inte första gången det händer. Jag kanske ska bli stum och isolerad och låsa in mig i ett litet rum, sitta och prata med den enda som e intresserad av mina ideer o tankar: MIGSJÄLV!!!
Folk undrar ibland varför jag pratar med mig själv. Jo för att de verkar vara den enda vettiga personen ja kan snacka med. OCH KOM INTE O SÄG ATT JAG ALDRIG LYSSNAT PÅ ER, D E SKITSNACK. Oj måsta ta o sova lite, jag överreagerad lätt när jag e trött men det bara känns så. Jag måste sitta och lyssna på alla andra "lysande o brillianta" ideer, men ingen kan inte ens LÅTSATS att de e intresserade.
Är trött på detta, ska nog bli erremit elr schizo
Hade så bra era smarta jävlar
Nånting att skriva om...
Dags att blogga lite, var längesen. Hade tänkt ta upp lite saker ja sa i min videoblogg (är inte utlagd, den finns i min ps3:a :P). Jo det var så att så fort jag öppnar käften så får jag skit för det. Det hände när min halvsyrra skulle ha fest. Det var ett liten tjejträff jag tror de var bara 3 st hursomhelst så när jag väl gick ner dagen efter låg maten och allt framme i en enda röra. Jag ryckte bara på axlarna och ignorera allt mat. Jag gick till Kungenkurva o kolla på lite roliga saker och sedan gick hem. När jag kom in till köket så var maten fortfarande framme. Jag blev lite irriterad. jag beslutade mig för att ringa till farsan och rapotera allt (de e hans hus what can i say). han blev ursining och ringde till min halvsyrra. Jag satt på rummet och spelade som jag alltid gör. När jag väl gick ner så kom min halvsyrra med gråten i halsen och tackade mig för att jag hade tydligen förtstört hennes liv. Jag försökte hålla mig lugn men eftersom jag inte hade sovit på hela natten var mina nerver i obalans. Efter en regäl utskälning och många motsägningar gick mitt tålamod ut arslet på mig och jag belv ursiningt rasande. Jag skrek som aldrig för och skrek varför alla tar ut sina problem på mig och skyller på mig. Jag sprang upp på rummet och försökte lugna ner mig, jag var tvungen att prata med nån. Så jag ringde den jag kan lita på mest o som alltid lyssnar: min mamma. Jag grät i telefonen av både trötthet och ilska o sorg. Hon föreslog att jag åkte hem till henne, men efter ett uppmuntrande samtal från min pappa så stannade jag. Vi är sams nu o jag bad om ursäkt för att ja skrek. Men här kommer vad jag framför allt tog upp i min videoblogg. De e det att folk tar mig förgivet att jag ska förlåta dom, o så fort jag e ärlig så får ja bara skit för det sen. jag menar min tjej kompis fick mig känna mig nere när hon inte kontaktade mig att hon inte ville träffa mig.Och sen har hon inte ens mage att be om ursäkt. De e lågt. Men de mesta av mina kompisar bara förväntar sig att jag ska förlåta dom. Ska nog sluta göra det, ska kanske försöka vara ett komplett svin i stället för då får man iaf respekt på nått sätt. Är trött på att alla bara tar sin smärta på mig och bara skyller på mig utan ta ansvar för sina handligar. Ni kommer inte bli av med mig, bara så att ni vet. Men jag tror på karma och ser "behandla andra som du själv vill b,li behandlad" som mitt motto, men den fungerar inte särkilt bra. Så jag ska nog sluta förlåta folk.
Hade bra
Ta ansvar för dina handligar
Hade bra
Ta ansvar för dina handligar