Vad kan jag säga...
Mycke har hänt, känns som det var år sen jag bloggade, sorry har varit utsliten,utskiten och uttröttad. Jag har börjat i en högskola där jag får uttrycka min kreativitet. Jag ser mina kompisar mindre än vanligt. Min gammel morfar har dött han blev 100,5 år vila i frid morfar :( (såg hans lik på begravingen :S). Jag borde göra mer nytta i livet känns som jag inte har gjort nått vettit vilket e en lögn. Jag mår toppen faktiskt (e du chockad?) jag har en massa nya klasskompisar, e lite av en charmig komiker i klassen faktiskt ;)
Ja har haft topen på min högskola! :D
Ja då var de goda nyheterna över, ska inte tortera dig mer har kommer de dåliga:
Att jag inte ser mina kompisar e inget nytt, tycker att jag borde ringa lite oftare... de riktigt dåliga e i hemmet.
Ja e 20 år nu och min farsa behadlar mig som jag fortf. vore 12. Det e inget nytt under skjolen i samhället. Min plan e att flytta hemifrån men ja får se hur det blir med det. Jag känner att jag börjar bli äldre, argumenterar, kommenterar och e mycket socialare än förut. Jag försöker få lite glädje med att titta på halvnakna anime tjejer på min fritid och tänker på hur jag älskar och underbart umgänge med dem XP. Men efter ett tag börjar jag önska om ett riktgt förhållande, blir ängslig och blir t.o.m. gråtfärdig som inte ens de roligaste snusk skämten kan tackla. Sitter och pumpar i mig kärleks låtar. Har snackat med migsjälv några gånger om hur folk jag känner pratar om hur ensamma de är eller varit, de tycker jag e ledasamt och visar empati för dem. Men när de börjar skrika o spotta på mig om hur jag kritserar deras intresse för mina tankar så bara SPYR de ut massa smarta emo argument och får mig känna mig som en stor dum ful kadaverknullare som inte har respect för något. Men de har i.a.f. HAFT underbara ektenskap, har kännt hur det e både skönt och göra ont. Men jag har aldrig i hela mtt liv kännt riktig kärlek till någon levande person. Jag har älskat fantasi figurer ur tv-spel, vilket bara get mig ett onödigt hat för ja... ALLT. Försökte bli lite av lite med en tjej i klassen men det blev förgäves tyvärr, hon ville inte ha stora dumma fula kadaverknullare som jag, utan snygga stiliga arbetare med 17 fickor och med 5 manliga verktyg i varje ficka, med en skäggstubb och framför allt jobbar o har de bra för sig. Så nu har jag fått nog, fått nog av allt, ska fortsätta älska mina fantasi figurer tills jag blir lika gammal som min gammel mormar. Visst det ger ingen fysisk njutning förutom hanttrallor. Men de får mig känna mig älskad. Så om ni nu tycker att jag e en tja stor dum ful kadaverknullare så får ni tycka det. Men själv tycker jag att e speciell på mitt sätt vilket gör mig till den jag är. Jag kommer förmodligen alrdig få känna riktig kärlek för så fort jag försöker så tar de alltid en snyggare stilgare smygbög med 13 verktig i ändtarmen, jaja sag kanske kommer med i guinnes rekordbok år 2088 där det står "Nico 100 årig oskuld, grattis nico, var också känd som den stora fula kadaverknullaren"
Hade bra!
o hoppas du läser Guinnes rekorddbok år 2088
Ja har haft topen på min högskola! :D
Ja då var de goda nyheterna över, ska inte tortera dig mer har kommer de dåliga:
Att jag inte ser mina kompisar e inget nytt, tycker att jag borde ringa lite oftare... de riktigt dåliga e i hemmet.
Ja e 20 år nu och min farsa behadlar mig som jag fortf. vore 12. Det e inget nytt under skjolen i samhället. Min plan e att flytta hemifrån men ja får se hur det blir med det. Jag känner att jag börjar bli äldre, argumenterar, kommenterar och e mycket socialare än förut. Jag försöker få lite glädje med att titta på halvnakna anime tjejer på min fritid och tänker på hur jag älskar och underbart umgänge med dem XP. Men efter ett tag börjar jag önska om ett riktgt förhållande, blir ängslig och blir t.o.m. gråtfärdig som inte ens de roligaste snusk skämten kan tackla. Sitter och pumpar i mig kärleks låtar. Har snackat med migsjälv några gånger om hur folk jag känner pratar om hur ensamma de är eller varit, de tycker jag e ledasamt och visar empati för dem. Men när de börjar skrika o spotta på mig om hur jag kritserar deras intresse för mina tankar så bara SPYR de ut massa smarta emo argument och får mig känna mig som en stor dum ful kadaverknullare som inte har respect för något. Men de har i.a.f. HAFT underbara ektenskap, har kännt hur det e både skönt och göra ont. Men jag har aldrig i hela mtt liv kännt riktig kärlek till någon levande person. Jag har älskat fantasi figurer ur tv-spel, vilket bara get mig ett onödigt hat för ja... ALLT. Försökte bli lite av lite med en tjej i klassen men det blev förgäves tyvärr, hon ville inte ha stora dumma fula kadaverknullare som jag, utan snygga stiliga arbetare med 17 fickor och med 5 manliga verktyg i varje ficka, med en skäggstubb och framför allt jobbar o har de bra för sig. Så nu har jag fått nog, fått nog av allt, ska fortsätta älska mina fantasi figurer tills jag blir lika gammal som min gammel mormar. Visst det ger ingen fysisk njutning förutom hanttrallor. Men de får mig känna mig älskad. Så om ni nu tycker att jag e en tja stor dum ful kadaverknullare så får ni tycka det. Men själv tycker jag att e speciell på mitt sätt vilket gör mig till den jag är. Jag kommer förmodligen alrdig få känna riktig kärlek för så fort jag försöker så tar de alltid en snyggare stilgare smygbög med 13 verktig i ändtarmen, jaja sag kanske kommer med i guinnes rekordbok år 2088 där det står "Nico 100 årig oskuld, grattis nico, var också känd som den stora fula kadaverknullaren"
Hade bra!
o hoppas du läser Guinnes rekorddbok år 2088
