Neecay

Jag är kär... Men inte i någon som existerar. Hon är med i ett tv-spel och i spelet blev hon behandlad så fel att jag grät hela natten, men själva frågan är kan jag bli kär i någon på riktigt?
Det tror jag, men det är inget som märks just nu... Varje gång jag tänker på henne så blir jag glad och lycklig om hur kul vi har det. Men jag vill uppleva det på riktigt. Jag är så upptagen med mina fantasier att jag glömmer bort tjejer och
relationer. För varje gång jag tänker på just det börjar jag tänka på allt det komplicerat med relationer. Bråk, tjavs och kanske t.o.m. slagsmål, så fort det händer så kopplar bort verkligheten och försvinner i mina egna tankar.
Så jag säger: finns det hopp för mig?
Det har blivit en hemsk vana som jag inte kan släppa, den har hållt på för länge, snart 5 år.
För jag har hatat verkligheten så länga att jag inte vill leva i den.
Men det är inte bara bråk och tjavs jag tänker på utan också om tjejen kommer att stå ut med mig. Det är inte en så svår fråga. Det är klart hon kommer att tröttna på mig och säga: för fan skaffa ett liv!
Och jag kommer bara falla djupare i fanatsierna, försvinna där och kommer aldrig tillbaka. Jag är rädd för ett riktigt förhållande, men om det nån gång i mitt liv händer så ska jag göra mitt bästa för att göra min tjej lycklig. Fast jag vet att det är det svåraste i världen.

Så länge det finns liv finns det hopp, bara håll dej vid liv.