En bra spelkväll och en historisk händelse.
Den här helgen har varit väldigt spännande men den började rätt dåligt. I fredas så bestämde jag mig att vara hos morsan för jag orkade inte åka 500 mil för att komma hem till farsan, hursomhelst jag gick och la mig typ vid 0.00 tiden och kunde inte sova på nästan hela natten. Jag var sur för jag både skulle åke tillbaka till farsan tidigt på morgonen och sen skulle jag träffa en kompis jag inte träffat sen i somras. Men jag somnade tillslut vid 07.57 och gick upp vid 09.56. Jag åkte til hem till farsan och vi kunde gå och klippa oss (det var därför jag åkte). Efter klippnignen så gick jag lite på stan en snabbis, mycke i spel-affärer. Just det jag vill bara lägga till att i spel affären såg jag två platt tv apparater som visade spel trailers. Vid sidan av den ena tv:n var en PS3 uppsatt på väggen. Det lilla irriternade var att de visade PS2 spel på tvn! Det var skit jobbigt och såklart på den ena tv:n var en fin upplöst Xbox 360 spel som loopade så himla stolt. Jag sa bara till mig själv att alla bara hatar PS3. Idioter!
Nåja var var jag... just det jag åkte till Mörby C och vänatde på min kompis att möta mig. Jag gick upp till Åhlens och kollade på eh... data spel(?) och satt och tänkte på mitt skräckspel. Jaja jag gick ner igen och satt mig ner och väntade. Jag såg min kompis gå förbi mig och jag tänkte göra en liten Assassins Creed skämt att gå nära honom och stabba honom med mina nycklar. Det var kul tills han såg mig. Men det gjorde inget för vi fick chuss från hans farsa hem till honom. Efter en lite runtur i deras lägenhet så gick vi in i hans rum och började spela. Vi började med att spela Halo 3 och jag kan redan säga att det var inte vad jag hoppades på. Campaign two player co-op var väl okej men det var samma skitspel som jag spelade på en Silja Serenade på en hyrd Xbox. Själv tycker jag inte om Xbox alls, för mig är det bara oj-jag-kommer-från-micro$ft-snälla-köp-mig-så-de-kan-käna-pengar maskin så jag hatar den. Men jag kan säga att multiplayern var helt okej, speciellt "Forge", för man kunde vara en liten bollsak som flög runt i luften som kunde skapa allt på en som fanns att välja på en lista. Det smärtar mig verkligen att säga att det var väl kul. Men efter det så fick jag prova Assassins Creed och det var vad jag hoppades på, en assassin, free running, bra inlevelse och svärd. jag fick chuss hem vilket jag inte räknade med men det var verkligen snällt av hans morsa.
Nästa dag var en historik dag. Min farsa fick ideen att vi skulle pröva att övningsköra. Så vi åkte till en parkering och jag satte mig i förarsätet och lektionen kunde börja. Jag fick koll på dragningsläget rätt fort men jag hade ett litet problem med att bromsa. Men jag kan säga att trots att jag var väldigt nervös så var det väldigt kul. Att växla var väl enkelt om man kör långsamt. Jag fick in svängarna rätt bra och min farsa blev inte arg. Och jag hoppas på att jag
kör ofta så jag lär mig ordentligt.
Aja jag får sluta här för nästan ingen orkar läsa klart mina bloggar för de är så onödigt långa men det är så jag är så hare bra och Halo 3 är inte världens bästa spel.
Köra bil är kul!
Nåja var var jag... just det jag åkte till Mörby C och vänatde på min kompis att möta mig. Jag gick upp till Åhlens och kollade på eh... data spel(?) och satt och tänkte på mitt skräckspel. Jaja jag gick ner igen och satt mig ner och väntade. Jag såg min kompis gå förbi mig och jag tänkte göra en liten Assassins Creed skämt att gå nära honom och stabba honom med mina nycklar. Det var kul tills han såg mig. Men det gjorde inget för vi fick chuss från hans farsa hem till honom. Efter en lite runtur i deras lägenhet så gick vi in i hans rum och började spela. Vi började med att spela Halo 3 och jag kan redan säga att det var inte vad jag hoppades på. Campaign two player co-op var väl okej men det var samma skitspel som jag spelade på en Silja Serenade på en hyrd Xbox. Själv tycker jag inte om Xbox alls, för mig är det bara oj-jag-kommer-från-micro$ft-snälla-köp-mig-så-de-kan-käna-pengar maskin så jag hatar den. Men jag kan säga att multiplayern var helt okej, speciellt "Forge", för man kunde vara en liten bollsak som flög runt i luften som kunde skapa allt på en som fanns att välja på en lista. Det smärtar mig verkligen att säga att det var väl kul. Men efter det så fick jag prova Assassins Creed och det var vad jag hoppades på, en assassin, free running, bra inlevelse och svärd. jag fick chuss hem vilket jag inte räknade med men det var verkligen snällt av hans morsa.
Nästa dag var en historik dag. Min farsa fick ideen att vi skulle pröva att övningsköra. Så vi åkte till en parkering och jag satte mig i förarsätet och lektionen kunde börja. Jag fick koll på dragningsläget rätt fort men jag hade ett litet problem med att bromsa. Men jag kan säga att trots att jag var väldigt nervös så var det väldigt kul. Att växla var väl enkelt om man kör långsamt. Jag fick in svängarna rätt bra och min farsa blev inte arg. Och jag hoppas på att jag
kör ofta så jag lär mig ordentligt.
Aja jag får sluta här för nästan ingen orkar läsa klart mina bloggar för de är så onödigt långa men det är så jag är så hare bra och Halo 3 är inte världens bästa spel.
Köra bil är kul!
Livet är väl ljust trotts allt...
På sista tiden har inget typiskt sorliga saker hänt så om du tycker om att läsa emo bloggar så kommer du bli besviken. Jag och min kompis spelade UO = Ultima Online för att han inte ville spela själv. Jag hade inget emot det förutom att min dator har ingent vad teknikfolk skulle kunna kalla "plats". Jag kallade inte mig själv Neecay i spelet för jag trodde att det skulle verka "töntigt " för ett onlinespel. För er som inte vet vad UO är eftersom ni är så förblindade av allt detta jävla WOW spelande så är det ett riktigt roligt online spel i likelse till Diablo 2 men större och med mer val att göra. Efter spenderat dagar i en såkallad "newbie dungeon" så var det äntligen dags att äventyra på riktigt. Jag döpte mig själv efter ett gammalt smecknanm som var "Ghost" och jag tyckte att det var ett okej namn för ett sånt spel. Anyway vi började med att springa åt norr. Vi såg ett hus av sten och det visade sig vara skelet som kom imot oss. Men vad jag inte såg var att ibland skeleten var det en vampyr, en färgad spökklädd fiende som döda mig på en millisekund. Så jag fick leta efter en "healer" som jag hittade rätt snabbt och jag vi kunde fortsätta. Jag orkar tyvärr inte säga vad vi gjorde sen så jag tror jag slutar här och börjar snacka om nått annat. Efter som jag spelade hela natten var jag trött. Och när jag är trött är jag väldigt kreativ och började jobba på mitt skräck spel. Jag skrev en hel del och gjorde t.o.m. jag en tvåa till spelet. Jag tyckte att jag lyckades rätt bra och var nöjd med mig själv. Jaja nu orkar jag inte skriva mer. Jag kanske är mer inne på att skriva mer nästa vecka...
Så just nu är allt väl bra antar jag, spel och kreativitet så blir det mesta bättre.
Hare!
Så just nu är allt väl bra antar jag, spel och kreativitet så blir det mesta bättre.
Hare!
En riktig härlig spelande :D
Det här lovet har varit mycket lovande. har inte varit varken deprimerad, sur eller ledsen.
Jag köpte Eye of Judgment och Clive Barkers Jericho och spelande för fullt hela veckan. Jag började med att spela Eye of Judgment, det lilla problemet var att jag inte hade något bord men jag hittade ett, mina syskons bord. Det funkade utmärkt :) och jag började spela. Jag valde en duel och spelet kunde börja. Eftersom ingen i min familj är intressade av tv -spel duel kortspel eller tv - spel i huvudtaget så fick jag spela mot datorn. Jag tyckte verkligen att det ett mycket intressant spel och jag hade jätte kul :D, jag vann den första duellen. Men den härliga känslan sänktes lite när jag efter den duellen förlorade jag 6 gånger i rad. Jag trodde att det var mitt typiska otur med kort. Men efter ett tag vann jag en hel del, vilket vad bra för det byggde upp ett självförtoende vilket är viktigt när jag spelar sånna spel. Men efter kollat lite nogrannare på spelet hade jag gjort fel. Det visade sig att jag skulle ha 3 kort i handen enligt skärmen men jag hade 5 kort i handen. Jag trodde att man alltid skulle 4 kort i handen och tog 1 till när det var min tur men det visade sig att jag skulle ta ett kort när datorn sa åt mig att ta ett. Jag tryckte på "START" och valde "SURRENDER" en val jag hade gjort många gånger. jag började om. Jag trodde att jag skulle förlora direkt men det gick bättre än någonsin, jag van rätt många gånger. Det lilla sura är att datorn är jävligt smart, jag menar att jag spelar på "Beginner" och även så vinner datorn. Nja man kan säga att det är rätt jämt. Det bästa med Eye Of Judment var att mina tvångstankar och negativa fantasier försvann efter som du inte har tid att tänka på sånt efter som du måste ha koll på varje move datorn gör och hur du ska vinna på bästa sätt. Så det var en mycket bra sätt att träna hjärnan och en härlig "pain-killer".
Men i.a.f. så var det verkligen ett roligt spel och jag spelade hela natten. Efter ha strimlatt ögonen med ultra 3D så valde jag ett riktig rolig klassiker. Sonic The Hedgehog, det e så lång tillbaka jag går när det gäller "retro" spel. Jag spelade länge och eftersom det var till PS2 kunde jag ha den underbara funktionen att spara när jag än vill. Så jag sparade varje gång jag hittade en super-ring-teleporter-nånting. Varför jag spelade sönder mitt lov med Sonic var för jag hade en dröm om en kraft som Sonic hade jag såg i 3:an. Jag såg att Sonic kunde bli Super-Sonic och kunde flyga. Jag hade alltid velat kunde ha den kraften, alltså jag alltså inte Sonic eller ja båda två. Hur som helst så spelade varje bunos bana och klarade spelet med alla emeralder (dom man skulle samla på) och kunde använda Super-Sonic kraften. Om du är riktigt trött på allt detta läsande så måste jag tyvärr säga att det kommer mer. Nästa kväll började jag spela Clive Barker's Jericho, som jag hade hoppats på: var det skitkul.
Jag tyckte spelet var ett riktigt intressant. Jag ville verkligen inte sluta spel, det absoluta spel uplevelsen var att man kunde byta karaktär när man ville och om du var i ett jobbig situation så kunde du bara byta kropp och heala dina team-members. Det lilla synda var att det var realitv svårt i.a.f. i början, för man hade inte dött i spelet så man kunde inte välja vilken karaktär man ville. När man väl hade dött fick man vänta lite banor innan man kunde använda alla. När jag väl var i en jobbig situation valde jag alltid valt fel gubbe och dog på grund av det. Jaja jag är lite smått värdelös i stressiga situationer i spel, men det var ganska jobbigt. Det lite konstiga var att det svåra och tråkiga typiska krigs banor var i början och ett det enklare och intressantare härliga fort,romerska banor var senare i spelet.
För på krigs banorna hade fienderna miniguns och rocketlaunchers och sen i det senare banorna hade bara svärd, sköldar och armborst. Det absolut jobbigaste sektionerna var bossarna, inte alla men de flesta. Jag kommer ihåg bossen i The Crusader banan var jobbigast. Jag tänker inte säga vad bossen gjorde men efter att ha skjutit som en idiot på bossen så var alla mina skott slut och fick vänta på mer. Tillslut så på nått sätt så visade det sig attt jag skulle skjuta efter den hade gjort nån fancy magi och så tog jag död på den. Det coolaset bana i spelet förurom sista var de romerska banorna. Just när jag kom ut på colluseum så tänkte jag "wow" och var väldigt imponerad. Synd var det eftersom det var ett Clive Barker spel så hade hoppats på lite skräck, men det var för mycket action i spelet så skräcken känslan dog rätt snabbt. Det ända läskiga var nog när musiken försvann och man kunde höra kamikaze monster som gjorde sina andetag och mystika ljud jag inte riktigt kan förklara med ord.
Jag hade ett riktigt roligt lov med mycket spelande och härliga spelkänslor. Men när väl lovet var slut så kom deprissionen tillbaka. Nu mera ska jag nog jobba lite mer på mitt nya skräckspel jag har tänkt ut efter spelat Clive Barker's Jericho.
Hej då!
P.S. Eye of Judment och Clive Barker's Jericho äger XD
Jag köpte Eye of Judgment och Clive Barkers Jericho och spelande för fullt hela veckan. Jag började med att spela Eye of Judgment, det lilla problemet var att jag inte hade något bord men jag hittade ett, mina syskons bord. Det funkade utmärkt :) och jag började spela. Jag valde en duel och spelet kunde börja. Eftersom ingen i min familj är intressade av tv -spel duel kortspel eller tv - spel i huvudtaget så fick jag spela mot datorn. Jag tyckte verkligen att det ett mycket intressant spel och jag hade jätte kul :D, jag vann den första duellen. Men den härliga känslan sänktes lite när jag efter den duellen förlorade jag 6 gånger i rad. Jag trodde att det var mitt typiska otur med kort. Men efter ett tag vann jag en hel del, vilket vad bra för det byggde upp ett självförtoende vilket är viktigt när jag spelar sånna spel. Men efter kollat lite nogrannare på spelet hade jag gjort fel. Det visade sig att jag skulle ha 3 kort i handen enligt skärmen men jag hade 5 kort i handen. Jag trodde att man alltid skulle 4 kort i handen och tog 1 till när det var min tur men det visade sig att jag skulle ta ett kort när datorn sa åt mig att ta ett. Jag tryckte på "START" och valde "SURRENDER" en val jag hade gjort många gånger. jag började om. Jag trodde att jag skulle förlora direkt men det gick bättre än någonsin, jag van rätt många gånger. Det lilla sura är att datorn är jävligt smart, jag menar att jag spelar på "Beginner" och även så vinner datorn. Nja man kan säga att det är rätt jämt. Det bästa med Eye Of Judment var att mina tvångstankar och negativa fantasier försvann efter som du inte har tid att tänka på sånt efter som du måste ha koll på varje move datorn gör och hur du ska vinna på bästa sätt. Så det var en mycket bra sätt att träna hjärnan och en härlig "pain-killer".
Men i.a.f. så var det verkligen ett roligt spel och jag spelade hela natten. Efter ha strimlatt ögonen med ultra 3D så valde jag ett riktig rolig klassiker. Sonic The Hedgehog, det e så lång tillbaka jag går när det gäller "retro" spel. Jag spelade länge och eftersom det var till PS2 kunde jag ha den underbara funktionen att spara när jag än vill. Så jag sparade varje gång jag hittade en super-ring-teleporter-nånting. Varför jag spelade sönder mitt lov med Sonic var för jag hade en dröm om en kraft som Sonic hade jag såg i 3:an. Jag såg att Sonic kunde bli Super-Sonic och kunde flyga. Jag hade alltid velat kunde ha den kraften, alltså jag alltså inte Sonic eller ja båda två. Hur som helst så spelade varje bunos bana och klarade spelet med alla emeralder (dom man skulle samla på) och kunde använda Super-Sonic kraften. Om du är riktigt trött på allt detta läsande så måste jag tyvärr säga att det kommer mer. Nästa kväll började jag spela Clive Barker's Jericho, som jag hade hoppats på: var det skitkul.
Jag tyckte spelet var ett riktigt intressant. Jag ville verkligen inte sluta spel, det absoluta spel uplevelsen var att man kunde byta karaktär när man ville och om du var i ett jobbig situation så kunde du bara byta kropp och heala dina team-members. Det lilla synda var att det var realitv svårt i.a.f. i början, för man hade inte dött i spelet så man kunde inte välja vilken karaktär man ville. När man väl hade dött fick man vänta lite banor innan man kunde använda alla. När jag väl var i en jobbig situation valde jag alltid valt fel gubbe och dog på grund av det. Jaja jag är lite smått värdelös i stressiga situationer i spel, men det var ganska jobbigt. Det lite konstiga var att det svåra och tråkiga typiska krigs banor var i början och ett det enklare och intressantare härliga fort,romerska banor var senare i spelet.
För på krigs banorna hade fienderna miniguns och rocketlaunchers och sen i det senare banorna hade bara svärd, sköldar och armborst. Det absolut jobbigaste sektionerna var bossarna, inte alla men de flesta. Jag kommer ihåg bossen i The Crusader banan var jobbigast. Jag tänker inte säga vad bossen gjorde men efter att ha skjutit som en idiot på bossen så var alla mina skott slut och fick vänta på mer. Tillslut så på nått sätt så visade det sig attt jag skulle skjuta efter den hade gjort nån fancy magi och så tog jag död på den. Det coolaset bana i spelet förurom sista var de romerska banorna. Just när jag kom ut på colluseum så tänkte jag "wow" och var väldigt imponerad. Synd var det eftersom det var ett Clive Barker spel så hade hoppats på lite skräck, men det var för mycket action i spelet så skräcken känslan dog rätt snabbt. Det ända läskiga var nog när musiken försvann och man kunde höra kamikaze monster som gjorde sina andetag och mystika ljud jag inte riktigt kan förklara med ord.
Jag hade ett riktigt roligt lov med mycket spelande och härliga spelkänslor. Men när väl lovet var slut så kom deprissionen tillbaka. Nu mera ska jag nog jobba lite mer på mitt nya skräckspel jag har tänkt ut efter spelat Clive Barker's Jericho.
Hej då!
P.S. Eye of Judment och Clive Barker's Jericho äger XD
