Neecay

Hoppas du är redo för en riktig snyft blogg, för jag tänker ta i så jag spricker. Idag kände jag mig så sänkt. På grund av att jag känner mig så ensam. Jag har varit förälskad i nått som inte kunna ge mig nått. När man är kär i nån på riktigt så får man nått tillbaka och man delar positiv och negativ energi tillsammans. Men när man är som jag så delar man inte energi med nån. Man bara ger energi och får inget tillbaka. Tillslut så bryter man ihop. Och det gjorde jag idag. Allt började med att jag såg adult fanart på den jag så kallad "älskar" och sedan gick allt åt helvete som det har gjort i 5 år nu... Jag klagar inte över mitt liv nej det är underbart, bara mitt kärleksliv. Jag har aldrig haft nått. Aldrig nånsin i mitt liv och jag är snart 20. Allt känns tomt och visset. Jag har levt i en dröm i snart 6 år som jag trott kunde ge mig nått. Men det har inte gett mej något annat än smärta, sorg och hat. Jag har slösat så mycke energi så nu har jag nästan igen kvar... Det värsta är att om jag nu skulle ha den gudomliga turen att hitta nån så skulle jag inte kunna älska henne fullt ut för att jag har slösat bort det på nått som aldrig funnits. Så jag kan bara låtsats att älska henne och det skulle förstöra oss båda. Jag frågade tidigare i min blogg om det finns hopp för mig och nu vet jag svaret...
Det finns inget hopp för mig. Det är försent och nu är jag fast i denna onda cirkel tills jag dör. Jag var på rollspel idag och det kändes jätte skönt att få träffa sina kompisar igen. Men under rollspelet så började jag tänka på alla bilder jag sett och tänkte hur pass patetisk jag är. Jag var tvungen att gå där ifrån så fort jag fick chansen. Jag grät på vägen hem i regnet. Jag mår så dåligt. Denna mening repeteras om och om igen i mitt huvud: "Snälla låt mig bara få dö...".
Så att jag blir fri från detta helvete. Om det inte vore för min älskade familj och vänner hade jag tagit livet av mig för länge sen. Och nu sitter jag här med gråten i halsen och har absolut ingen själkänsla kvar. Det känns också att min familj och mina vänner inte visar så stort intresse för det jag har att komma med, och det förstår jag... För jag har inget intressant i mitt liv. Bara spel jag kan inget annat. Så fort jag börjar prata om spel så känns det som det är det enda jag kan. Mitt kärleks liv finns inte, det har aldrig funnits och som det ser ut nu så kommer jag nog aldrig få uppleva det. På rollspelet höll jag på att bryta ihop men jag höll tillbaka tårana för inte skämma ut mig. Jag gråter medans jag skriver detta. För just nu har jag ingen kärlek kvar i mitt liv bara sorg, hat och ingen självförtroende...
jag känner inte äns igen mej själv längre. Jag spelar våldsamma spel och gappskrattar när jag dödar folk. Jag är inte sånn jag är en snäll person. Så nu känns allt bara visset. Hoppas jag kommer över detta så fort som möjligt.
Jag känner mig så värdelös

Hej då...