Saknar overkligheten
och allt jag kunde tänka mig till fullå. Men det var flera år sen. Nu mera har jag varit aktiv i verkligheten och lärt känna många männsikor. Men klassen som jag går i börjar bli jobbig. Bara massa elever (inte alla självklart) som jag stör mig på och rent utav hatar. Nu praktiserar jag och i början tyckte jag att det var skönt att komma ifrån lekstugan ett tag. Men där jag praktiserar är det värre. Ingen är särkilt intresserade av vad jag har att säga, de ignorerar mig. Och är helt i sina egna arbeten. Så jag tänkte tillbaka när jag kunde fantisera mig bort under matte lektionerna och stanna helnöjd hela timmen. Men nu mera känns det som att jag borde stannat kvar i världen för gott, aldrig vakna upp. Stanna i dvala eller koma för resten av livet... där jag slipper muppiga klasskamrater eller spydiga medarbetare. Förr var jag riktigt inne på att börja jobba,men nu är jag mer avskräckt än intresserad. Vill i så fall jobba isolerat, bort från alla människor. Ska nog lägga ner att skriva spel ideer, ingen är intresserad av dem ändå. Visst jag kan tycka för mycket synd om mig själv, men det får man väl göra någon gång i livet. Jag är så ensam om dagarna. Igår var jag hos farsan och packade lite för flytten hem till morsan. När jag väl var där söp jag mig riktigt full för att slippa känna av tvångtankarna, ensamheten och allt annat runt omkring. Det enda positiva just nu att jag kanske ska köpa en ny konsoll denna månad. Jag har förlorat så många bekanta i mina år. Det smärtar när jag skriver detta, nu kommer jag iaf ihåg varför jag hatar människor så mycke och bara vill döda dem så brutalt som möjligt. Jag pratar oftare med mig själv, för det känns som det är den enda som lyssnar. Så jag önskar att jag fick leva under andra världskriget och bli skjuten i huvet på stranden i Normande och dö.
För det verkar som en passande tid för mig, total misär var man än vänder, explotioner, maskingevärs ekon och gråtande människor. Antar att det enda som betyder något är när du går bort. Borde nog avrunda här... ska nog se en film och försvinna in i overkligheten...
Hej då...
Nico!!
Vad hemskt att du känner dessa tankar :(
Jag trodde att det skulle vara positivt för dig att praktisera på spelbolaget! Ge inte upp på dina idéer. Jag är säker på att det kommer att ge med sig, det tar bara tid. Ha tålamod och fortsätt med dina idéer :)
Och snälla, skriv inte att du vill bli skjuten i huvudet. Det finns så många som skulle sakna dig!! Jag hörde om din fylla... jag blev såklart orolig :S men om du känner att det är det enda som hjälper, så är väl inte jag den som har rätt att dömma dig.
Broder, du vet att jag alltid tänker på dig och hoppas på det bästa. GLÖM INTE DET!
Cheer up mate!
SAKNAR DIG!
KRAMAR
Syss
sluta skyll på alla andra, det är du som gör din verklighet, du skyller alltid på andra så mycket så d blivit en vana till allt som går åt helvete för dig, du är bitter och korkad. Du går i cirklar, och du har bara dig själv att skylla, för du är dum som fan. Ta inte bara illa upp, vilket du förmodligen gör, utan LYSSNA, o försöker bryta dina mögliga mönster du är fången till.
